”Jag kan ju gott leva med att bli avstängd” är en läsvärd D-uppsats om problemlåntagare vid Umeå Universitets bibliotek. Uppstatsförfattaren Maud Lindström har studerat förseelser som försenade böcker, klotter, understrykningar men även oförmågan att avbeställa eller hämta ut reserverade böcker. Jag vet inte om det är för jag själv är bibliotekarie men frågeställningarna känns relevanta och intressanta:
Varför gör de som de gör, varför lämnar de inte tillbaka böckerna i tid? Vad krävs för att de skulle bättra sig? Finns det några möjligheter att återfå lånen i rimlig tid och på så sätt öka utlåningsfrekvensen och minska köerna på i första hand kurslitteraturen?
Uppstatsförfattaren kommer även fram till att det råder en stor okunskap om
biblioteketsregler och att låntagarna visade "prov på en obekymrad attityd till krav och
avstängningar och hade ett samstämmigt förhållningssätt till förseningsavgifter:
samtliga låntagare skulle bättra sig, men samtidigt kalkylera med vissa kostnader".
En av problemlåntagarna saknar påminnelser innan själva förseningen ( som övertidsvarningen Åsa skrev om) och tror att det skulle öka återlämningen inom utsatt tid. Låntagrna vill även ofta sammarbeta men vet inte riktigt hur de ska göra. I uppstatsen tas reservationshyllan som exempel där låntagaran efterlyser något enkelt sätt att tacka nej på
Min slutsats blev att Umeå universitetsbibliotek bör satsa på ökad och
anpassad information till låntagarna. Punktinsatser är i första hand
nödvändiga i fråga om gällande låneregler samt beteendet kring
väntehyllan, där en allmän förvirring tycktes råda.
När jag registrerar nya låntagare ger jag alltid även dem en broschyr lånereglerna. Det skulle med största sannolikhet inte skada om jag drog en sammanfattning och highlitade de viktigaste delarna muntligt för dem. Att nå fram med information är svårt och upprepning är en underskattad metod. En nogrannare läsning av uppsatsen kan nog föda fram en hel del konstruktiva ideér på hur man kan få problemlåntagare att bli mönsterlåntagare (om nu några sådana finns).
Ett alternativ är annars att följa det citat som uppsatsen både inleds och avslutas med;
För den som stjäl, eller lånar och inte återlämnar, en bok från dess ägare, må den förvandlas till en orm i hans hand och förgöra honom. Må han slås med förlamning och alla hans lemmar brista. Må han förgås i smärta under höga skrik om barmhärtighet, må det inte finnas något slut på hans vånda tills han ligger upplöst. Må bokmaskarna gnaga på hans inälvor som en sinnebild för den Orm som aldrig dör. Och när han till sist går till sitt sista straff, må Helvetets lågor förtära honom för alltid.
Det var tider det...
[via: biblioteksbloggen]
Recent Comments